Direktlänk till inlägg 13 mars 2016
2010 var året då mitt liv tog en vändning. Det var nämligen året jag skadade mig, rejält.
Det skedde i samband med ett trickingpass.
Jag kan fortfarande höra den höga smällen som kom från min högra fot och mitt högra knä.
Ett lyckat två timmars pass slutade med att jag vill tämja mina gränser och prova ett trick jag endast satt två gånger innan.
Min dåvarande flickvän protesterade för hon såg hur trött jag var, men dum som jag var gick jag för det iallfall.
Jag berättar inte mer än så för det kan än idag smärta att berätta det fullt ut. Ända jag kan säga är att jag inte kunde träna ordentligt på 3 år. Detta resulterade självfallet i en drastisk viktuppgång på nästan 40 kilo!
Orsaken till viktuppgången var att jag började tröstäta för jag tyckte synd om mig själv. Jag kunde ju förstås träna på andra sätt som inte hade med benen att göra, men jag orkade inte. All träningslust flög ut genom fönstret.
En dag kände jag plötsligt en skjutande smärta i bröstet, tung andning och lederna smärtade mer än normalt.
Jag kände på mig att något var fel, men jag åkte inte. Jag åkte inte till akuten...
Än idag kan jag blicka tillbaka på den dagen och faktist undra, var det en hjärtinfarkt?
Ung och dum var jag. Jag kunde ju ha dött, eller?
23 år gammal och ta mitt sista andetag? Bara tanken fick mig att skaka av rädsla.
Det var ett tecken iallafall, ett tecken på att nu ska jag vända på mitt liv och ta hand om mig själv.
Min viktuppgång var ju självklart bra eftersom jag vägde 77 kilo innan skadan inträffade. Det som inte var bra är att jag gick upp på helt fel sätt, det sättet som skadade hälsan.
Jag är 191 cm lång och väger i skrivande stund 96 kilo. Har aldrig mått såhär bra, inte ens när jag tränade som mest.
Jag tog tag i mitt liv med hårdträning. Även om det tog ett bra tag för att sätta min fot i gymmet gick jag ner i vikt med hjälp av en ändrad kostplan, övningar hemma och promenader.
Mina leder kan smärta ibland, men väldigt lite. Jag känner inget tryck över bröstet och jag andas helt normalt.
Det är aldrig försent att börja träna, aldrig! Jag klarade av att gå ner 21 kilo på 2 år.
Denna blogg är min resa mot en sundare stil, en bättre hälsa och tips på mat och andra roligheter.
Träning behöver inte vara tråkigt, det blir vad man gör det till!
// Kriss